myTaste.se

Att säga hejdå.

Hej vänner! 
 
Ja nu är vi hemma igen efter 6 fantastiska dagar uppe i Norrland. Vi har blivit rejält bortskämda med god mat och dryck, vila och naturligtvis underbart väder :  )
Men visst är det skönt att komma hem igen. Hem till sina egna saker, till sin säng och sina vanor.
 
 
Mindre roligt var det förstås att komma hem till en sjuk liten gerbil. Vi visste redan när vi åkte att någonting inte stod rätt till men det gick inte att få tid hos veterinären. Men idag har vi varit där och fått diagnosen: tumör. JAG HATAR DET ORDET!!!!! Det drabbar alldeles för många både djur och människor. Tyvärr fanns det ingenting att göra, ingen lindring att få. Men beslutet var ändå tungt att ta, jag tror mitt hjärta gick i tu en bit - vi måste avliva vår lilla Piff (även Puff då små gerbiler inte kan leva ensamma, han skulle ha dött av sorg)
För första gången fick jag vara med om att hålla ett liv i handen och känna hjärtat sakta ner för att tillslut tystna helt. Vad vi grät min mellan och jag när vi åkte hem med våra små i sin låda.
Nu ligger de så fridfullt bredvid varandra, i lugnet och tystnaden, i skogsdungen bakom vårat hus. För alltid saknade i våra hjärta💙 
 
 
 
 
I dag är det dessutom 13 år sedan min mamma somnade in i sviterna av sin cancer.
Älskade lilla mamma. Vad jag saknar dig ❤️ 
 
F.U.C.K. C.A.N.C.E.R
 
 
 
Hade så många bilder att visa på vårt paradis här hemma. Men det känns inte som det passar just nu, får bli en annan gång. 
 
Ta ta hand om er. 
 
Kram M 
#1 - - Monika Johansson:

Kunde knappt läsa ditt inlägg på bloggen. Tårarna strömmade ner för mina kinder när jag läste om Piff o Puff. Förstod nästan att det skulle bli så, men ändå tog tårarna över. Hur mår William och de andra barnen?
Gunilla och svärmor (Svea) har samma datum 29 juli men olika år när de fick lämna oss.
Kramar från oss farmor o farfar


Svar: Det tog ett tag innan Wille förstod vad som egentligen hänt. Han grät hejdlöst, och jag med, ända tills vi begravde dem. Men nu är det bättre ❤️ Lilleman hade en vän på besök så han var upptagen med annat 😄 Flisan sörjde på sitt sätt. Nu står buren ren och tom, man saknar dem när man går förbi. Vi ska väl försöka sälja den så snart som möjligt. Kram på er.
mallansvardag

#2 - - Lena:

Usch vad hemskt!!! :(
Hur mår barnen?

Det är otroligt jobbigt att vara med när man tar bort sina djur, jag åkte och avlivade våran katt för några år sen, var helt slut efteråt och bara grät!
Kände mig som värsta elaka också.

Styrkekram till er!!! ❤️

Svar: Usch ja jag vill aldrig göra om det så nu blir det inga fler djur här. Som tur är är det ingen av barnen som har någon önskan om det heller, ja förutom G då som vill ha en hund, men det går ju inte där sätter allergin stopp. Barnen mår mycket bättre nu. Det blev bättre för W när vi hade begravt dem i skogen. De ligger så fint under svajande trädkronor. Kram
mallansvardag

#3 - - Helén i Vilrummet:

Men så sorgligt. Hatar också cancer. Jag förlorade min mamma, endast 52 år gamma, 1995. Jag hoppas ni mår så bra ni kan just nu.
Kram Helén

Svar: Ja cancer är en hemsk sjukdom som drabbar alldeles för många. Men som tur är går forskningen framåt så förhoppningsvis en dag kommer de flesta klara sig. Kram till dig med.
mallansvardag