Att säga hejdå.
Hej vänner!
Ja nu är vi hemma igen efter 6 fantastiska dagar uppe i Norrland. Vi har blivit rejält bortskämda med god mat och dryck, vila och naturligtvis underbart väder : )
Men visst är det skönt att komma hem igen. Hem till sina egna saker, till sin säng och sina vanor.
Mindre roligt var det förstås att komma hem till en sjuk liten gerbil. Vi visste redan när vi åkte att någonting inte stod rätt till men det gick inte att få tid hos veterinären. Men idag har vi varit där och fått diagnosen: tumör. JAG HATAR DET ORDET!!!!! Det drabbar alldeles för många både djur och människor. Tyvärr fanns det ingenting att göra, ingen lindring att få. Men beslutet var ändå tungt att ta, jag tror mitt hjärta gick i tu en bit - vi måste avliva vår lilla Piff (även Puff då små gerbiler inte kan leva ensamma, han skulle ha dött av sorg)
För första gången fick jag vara med om att hålla ett liv i handen och känna hjärtat sakta ner för att tillslut tystna helt. Vad vi grät min mellan och jag när vi åkte hem med våra små i sin låda.
Nu ligger de så fridfullt bredvid varandra, i lugnet och tystnaden, i skogsdungen bakom vårat hus. För alltid saknade i våra hjärta💙
I dag är det dessutom 13 år sedan min mamma somnade in i sviterna av sin cancer.
Älskade lilla mamma. Vad jag saknar dig ❤️
F.U.C.K. C.A.N.C.E.R
Hade så många bilder att visa på vårt paradis här hemma. Men det känns inte som det passar just nu, får bli en annan gång.
Ta ta hand om er.
Kram M
Kunde knappt läsa ditt inlägg på bloggen. Tårarna strömmade ner för mina kinder när jag läste om Piff o Puff. Förstod nästan att det skulle bli så, men ändå tog tårarna över. Hur mår William och de andra barnen?
Gunilla och svärmor (Svea) har samma datum 29 juli men olika år när de fick lämna oss.
Kramar från oss farmor o farfar