Som guld i munnen
Gokväll vänner!
Lillördag och här bakas det saffransbiscotti för fulla muggar : )
Tänkte det skulle bli julgåvor till personalen i skolan.
Jag brukar alltid vilja ge någonting till pedagogerna för att visa hur mycket vi uppskattar det jobb de gör för och med våra barn, vad vore vi föräldrar utan dessa fantastiska människor med sin kärlek och sin kunskap som de ger barnen varje dag.
Vad är då bättre än någonting sött och gott som bakats med själ och hjärta ; )
Saffransbiscotti
100 gr smör
0,5 gr saffran
1 1/2 dl socker
2 ägg
5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 1/2 dl nötter ( kan uteslutas )
Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret. Stöt saffranet med lite socker och blanda i matfettet, häll det i en bunke och låt svalna.
Rör ner ägg och socker.
Blanda mjöl och bakpulver. Hacka nötterna grovt och rör ner dem och mjölblandningen och arbeta i hop till en deg. Dela degen i 4 delar och rulla varje del till en längd ( ca 40 cm ) på en bakplåtspappersklädd plåt.
Grädda mitt i ugnen ca 15 min.
Låt dem svalna lite och skär sedan varje längd i sneda skivor och vänd snittytan uppåt.
Sänk temperaturen till 100 grader och torka biscottin i ca 1 timme eller tills de känns torra.
Vänd dem efter halva tiden och låt ugnsluckan vara på glänt.
För att få ännu mer julkänsla dekorerade jag med ett juligt band och lite torkad apelsin : )
Härliga dofter sprider sig i huset och jag kan inte låta bli att smaka en liiiten bit av de alldeles nygräddade skorporna - söta, knapriga och fulla av guldgul saffran.
Appropå sött och gott, har gjort ett lite uppehåll just nu i min resa med viktväktarna, ja bara ett litet uppehåll förstås för jag vill absolut fortsätta lära mig tänka och äta rätt och än är jag inte i mål med vikten. Men jag vill kunna njuta av den goda julmaten och jag är en riktigt fan av saffransbröd och pepparkakor och det blev så jobbigt att hela tiden tänka på pointsen.
Men jag har inte tappat allt jag lärt mig och äter mindre än förut och jag tänkte i n t e låta det gå så långt som till frosseri, för jag vill ju inte behöva börja om från början igen ; )
Kram Malin